idahaagberg

Idag var jag tvungen att säga hej då till en väldigt kär vän som tyvärr drar sin kos mot Lund imorgon för att läsa fysik på ett gymnasium där. Även fast det bara var ungefär ett och ett halvt år sedan vi träffades för första gången den där snöiga dagen i januari så har vi blivit så nära vänner och delat både bra och mindre bra stunder tillsammans. Kommer ihåg när vi gick hem från skolan en dag så utbrister du och säger: Ida du är en så himla bra person! och det kommer jag nog aldrig glömma för då blev jag så otroligt glad! Att en sådan liten sak kan göra så mycket. Du är en helt underbar människa med otrolig utstrålning och du kommer att gå långt. Det lovar jag. Vi kommer inte kunna åka på stan efter skolan för att gå och ta en fika eller bara dra ihop ett gäng för att baka pizza och kolla på fotboll. Det kommer inte vara samma sak när en person ur våran klan försvinner. Jag vet att du bara finns ett sms eller telefonsamtal bort men det kommer ändå inte vara samma sak som när du finns femhundra meter längre ner på samma gata. Det kommer kännas så tomt att cykla förbi ditt hus på morgonen och veta att jag inte ska stanna till och plocka upp dig på vägen till skolan och det kommer kännas så tomt när du är 100 mil bort och jag vet att när en försvinner så kommer vi andra återstående åtta inte hålla ihop på samma sätt som förut,speciellt inte när alla ska läsa olika saker på gymnasiet. Det känns hemskt i hjärtat och denna kväll har varit full av blandade känslor. Tur som är så träffas vi om ungefär två veckor när jag,Lara och Ofelia möter upp med dig i Stockholm för att leva livet för en helg!
Med allt detta sagt vill jag bara säga att jag kommer sakna dig som tusan Linnéa och att du är en otroligt jävla bra kompis.